Våga satsa och misslyckas

_MG_6149bajaPublicerad i Värmlands Folkblads Näringslivsbilaga Mars 2016.

Ofta funderar jag på olika sätt att lyckas. Jag inspireras av människor och projekt som är framgångsrika och jag blir väldigt ivrig för att läsa om vilka avgörande faktorer som bidragit till resultatet.

Det är inte ovanligt att höra att vår region och dess företag borde satsa. Att satsa har en positiv laddning. Men varför gör vi inte alltid det? Jag har arbetat inom den offentliga och privata sektorn och har sett att rädslan är samma. Och det är inte rädsla att satsa; det är rädsla att göra fel, att bli utpekad som den som förstörde projektet, att inte vara duktig…

Jag vill hävda att vi saknar en miljö och kultur som tillåter att misslyckas på ett effektivt sätt. Vi behöver arbetsplatser och skolor som välkomnar att tänka, analysera risker och med medvetna val, kunna satsa. För att uppnå den typen av kultur behöver organisationer en viss typ av ledare. En ledare som inte bara använder klichéer som ”att lära sig från misstag” men som främjar nytänkande och kan ge stöd till organisationen när det inte går som planerat.

Amy C. Edmondson, professorn på Harvard Business School, påstår att i stor utsträckning upplever ledare svårt att välkomna misstag utan att tillämpa åtgärd eller straff. Tanken hos många är ”hur garanterar man då att alla anstränger sig om man accepterar misstag?” Men det visar sig att miljöer där man är öppen för att berätta om misstag, har högre prestanda än andra. Visst finns det olika sorts misstag och hon skiljer på de som man gör engagerat från de som är resultat av likgiltighet.

På en av våra värmländska medlemsorganisationer hittade jag en kultur där man uppmuntrades till att satsa. Det gjorde inte bara att vi ville vara kreativa men att man vågade testa nya idéer. Vi lyssnade på våra kunder men vågade testa nya former för att tillgodose dolda behov. Några aktiviteter slog igenom och några kunde räknas som misslyckanden – till exempel räknades en aktivitet som misslyckad om den hade få deltagare. Men egentligen utformade vi vägen att gå vidare, nya sätt att locka kunder och erbjuda bättre tjänster. De flesta medarbetare vill göra saker bättre men rädslan att visa upp misslyckande håller oss tillbaka till vår fulla potential.

När man gör laborationer så gör man flertal tester och med ”trial and error” så kan man hitta rätt lösningen. Så borde det ske på våra arbetsplatser. Med all respekt för att företag ansvarar för många familjers försörjning , vill jag utmana chefer och ledare att skapa miljöer där medarbetarna kan tänka fritt och får förtroende på uppdrag så länge det är väl genomtänkt. I mitt dagliga arbete instruerar jag människor att ta kalkylerade risker där man använder de bästa förutsättningar och där man alltid utför en riskanalys. I vissa fall blir det en succé och i andra kan vi utforma vägen för att nå succé. Med lärdom blir individen och organisationen starkare. Vem har inte hört om Steve Jobs? Bill Gates? Walt Disney? Vem skulle påstå att man inte lär sig från misstag? Men det är lättare att säga än att göra. Många gånger lägger vi ner idéer och projekt baserad på det direkta resultatet utan att tänka större och studera slutmålet ytterligare. De flesta känner igen WD-40, smörjmedlet. Men få känner till att siffran 40 kommer från antalet försök det tog att komma fram till slutresultatet.

Ingen vill misslyckas men om vi vill satsa måste vi våga misslyckas. Och om vi vill förändra samhället och få miljöer där man vågar tänka annorlunda och prova, måste vi börja med oss själva. Vare sig vi är chefer eller medarbetare måste vi sluta se ner på misslyckande.

Patricia Edvardsson, Ricvida AB